Sammanfattning av året 2009

2009 har varit ett händelserikt hundår med både sorg och glädje.

Året började med stora förhoppningar som snabbt utbyttes till stor bedrövelse. Precis innan årsskiftet hade vi fått beskedet att Thelma drabbats av cushings syndrom och påbörjat en behandling för detta. Några veckor in på det nya året började hon hosta och då visade det sig att båda hennes lungor var vätskefyllda, troligtvis pga av tumörer. Vi fick därmed ta det svåra beslutet om hon akut skulle läggas in på Blå Stjärnan eller om hon skulle få somna in. Beslutet var inte så svårt trots allt eftersom hon genomgått så mycket det senaste året.

På eftermiddagen den 28 januari fick Thelma somna in och det är hittills den värsta dagen i mitt liv. Jag saknar dig så lilla gumman.

Jag var lite orolig hur Simba skulle reagera på att bli ensam hund i familjen. I början letade hon självklart lite efter Thelma men hon glömde det snart. Vi gav henne mycket tid och var ute på långa, långa promenader vilket vi inte gjort på länge eftersom fokus legat på Thelma och hennes sjukdomar. De månader Simba var ensam levde hon upp och kom mig väldigt nära.

Redan innan vi fick ta bort Thelma hade jag fastnat för kennel Pussentorpet men insåg att det inte skulle fungera med en valp när Thelma var gammal och sjuk. Det kanske fanns en mening med att det blev som det blev med Thelma just då. Det gjorde i alla fall att vi fick möjlighet att bli ägare till en utav Lizzas valpar. Gissa om jag blev glad när jag den 19 mars fick meddelande från Kari att det blev hela 4 svartvita tikar i kullen. Jag har alltid drömt om en svartvit springer och nu skulle det bli en till oss.

Efter ett antal besök på Pussentorpet så var vi där den 23 maj och hämtade hem vår lilla Ester. Det var underbart att ha en valp i huset igen och vi fick en lång och rolig sommar tillsammans.

Augusti blev dock lite jobbig. Ester som var knappt 5 månader gammal fick opereras pga att elakt litet grässtrå som satt sig i halsen på henne. Hon var fantastiskt duktig trots att hon behövde bära tratt och vara i stillhet i 10 dagar. Dessutom tog utredningen av Simbas skyhöga trombocytvärden fart. Det gjordes en massa undersökningar och provtagningar som avslutades med ett benmärgsprov. Mycket tydde på att det kunde vara cancer i benmärgen men så visade inte provtagningen.

Efter att ha talat igenom hennes situation med diverse veterinärer bestämde vi att så länge hon mår bra så låter vi det vara men med fortsatta regelbundan provtagningar för att se så att inte värderna ökar ännu mer. Idag, fyra månader senare, har Simba fortfarande höga värden men mår väldigt bra. Hon är pigg och glad och har väldigt roligt tillsammans med Ester.

Hösten har löpt på och jag har kommit igång med Esters träning. Vi har gått några kurser och spårtränat en del. Ester är en underbar hund att träna med. Hon är kontaktsökande, lättlärd och tycker det är roligt. Nu har vi börjat träna för Eva och det känns väldigt bra. Våra förhoppningar för 2010 är att starta i Lydnadsklass 1.

Jag vill även tacka Kari på kennel Pussentorpet för att vi fått förtroendet att ta hand om Ester. Om Thelmas bortgång var det värsta som hänt under 2009 så är Esters hemkomst det absolut bästa som hänt. Jag ser fram emot alla kommande år som vi ska tillbringa tillsammans.

Vi vill önska er ett gott slut och ett riktigt gott 2010.

Ester, Simba, Louise o Claes