Regn, regn och åter regn

Just nu är inte vädret här i Göteborgstrakten någon höjdare, bara regn, regn och åter regn. Vi hade ju en sådan fin början på hösten men det är visst helt omöjligt att slippa dessa regnperioder i denna del av landet. Det tar så mycket extra tid och energi med alla blöta och smutsiga kläder och hundarna som behöver duschas och torkas efter var och varannan promenad.

Utomhusträningen har verkligen legat på hyllan de senaste veckorna. Förutom våra inomhusträningar varannan vecka så har vi fokuserat på nosework hemma under denna tiden. Det är i och för sig roligt och det har gett resultat men jag längtar efter att träna ute...i uppehållsväder.

Hos Smilla har poletten verkligen ramlat ner. Hon har förstått vad det hela går ut på och fixar både behållarsök och inomhussök nu. Igår gömde jag en tuss med eukalyptusdoft mellan våra madrasser i sovrummet och det var så roligt att se henne jobba. Ligger tussen i burken så markerar hon men ligger tussen löst så vill hon gärna apportera och ge till mig. Gulligt, men lite fel så jag får försöka gömma den så hon inte kommer åt att ta den.

Med Smilla är det forsatt träning på markeringarna då jag vill att de ska bli ännu tydligare. Samma sak gäller Ester men hon blir så upp i varv vid denna träning att hon tappar både vett och sans. Med henne försöker jag träna in sittmarkering och det börjar fastna men hon är så het att det gärna blir "fort och fel". Jag vet faktiskt inte hur jag ska sansa henne när vi tränar detta men vi kämpar på. Det är ju lite roligt att det är hon som är det galna vid denna träning :)

När det gäller Esters mage så verkar den ha stabiliserat sig. Snart har hon varit kräkfri i 6 veckor och från och med idag har vi dragit ner kortisonet ytterligare och nu blir det 1 tablett varannan dag i 2 vekcor. Det känns bra för hennes hunger har varit lite jobbig och jag hoppas det är en orsak till att hon är så galen vid träningen. Belöningen gör att hon får "Error" i hjärnan och tänker bara på den lilla lilla godisbit som man kan får snabbare om man skyndar sig att prestera.

2 hungriga hundar som väntar mat

Tuva på utställning

Smillas fina söta dotter Tuva har gjort premiär i utställningsringen endast 4 månader och 3 dagar gammal. Hon uppförde sig bra och fick jättefin kritik så det bådar gått inför framtiden :)

Veckans träning

Den här veckan känner jag mig väldigt nöjd med vår träningsinsats. På 4 dagar har vi fått till 4 träningspass och det är mer än vad som är brukligt i vår lilla värld. 2 st rallylydnadsträningar varav den ena tillsammans med Sandra på Göteborgs Hundarena. Jätte nöjd med bägge hundarna och rallyträningen är riktigt rolig just nu.

Dessutom har vi dammat av våra nosework-grejer och kört 2 pass även där. I våras när vi började med detta så blev det inte mycket med det så vi har i stort sett fått börja om från början.

För en gångs skull så är Ester den galna och tokiga när det gäller denna träningen. Hon har inte koll på vad hon ska göra mer än att dutta på burkarna. Hon blir väldigt frustrerad då hon inte får belöning pga tex fel burk. Då tar hon i och puttar omkull burkarna så tussarna flyger eller så tar hon tassen och slår til dem och även då blir det kaos i träningen.

Med henne tränar jag därför bara markeringen och att få henne att hålla ut längre och längre. Dofterna tar vi inte nu och känner jag henne rätt så kommer inte den biten vara några problem.

Smilla som är mycket lugnare arbetar på ett helt annat sätt och där börjar poletten med doften trilla ner. Hon markerar fint men på sikt skulle jag vilja att hon verkligen frysmarkerar. Det är sådana här saker vi ska pyssla inne med i vinter när vädret inte är så kul ute.

Hundens bästa redskap

Statusuppdatering

Nu har Ester gått på kortison i 2 veckor och det mesta verkar gå bra. Vi beslutade oss dock för att dra ner dosen redan i måndags eftersom biverkningar i form av hunger hade eskalerat. Anser att detta blev ett större orosmoment och en negativ stress för henne som inte är bra för hennes mage.

Nu är tanken att hon ska gå på halva dosen i 2 veckor och sedan ska kortisonet fasas ut helt under en månad. Det känns väldigt förhoppningsfullt och lovande nu så jag ser väldigt mycket fram emot när kortisonet är borta helt och vi kan återgå till det vanliga livet igen. Förhoppningsvis kan vi lägga detta bakom oss då och slippa återfall eller andra magproblem på ett tag.

Blir Ester bara helt bra nu så vet vi i alla fall att hon är en i stort sett helt felfri 7,5-åring. I alla fall så har allt visat på detta och vi har ju under dessa månader röntgat mage och buk 2 gånger (med och utan kontrast), gjort 2 ultraljud på mage och buk, tagit blodprover i 2 olika omgångar där man bla har tittat på röda och vita blodkroppar, sköldkörtel, lever- och njurvärden mm. Man har även tittat i munnen, halsen, öronen och lyssnat och kännt över hela hunden. Det känns väldigt bra inför framtiden.

Hon är dessutom väldigt pigg och glad igen så i höst och vinter ska vi jobba vidare med framför allt rallylydnaden. Spårträning och nose work ska vi också sysselsätta oss med men det är mest för att det är roligt och nyttigt att använda nosen, något som faktiskt hunden är gjord för att arbeta med.

Väldigt hungrig hund sitt-ligger i trappan och väntar på mat :(