Viltspårskurs igen

Idag var det dags för viltspårskurs igen och den här gången hade Kent varit ute på morgonen innan kursen och lagt var sitt 600-meters spår till oss. Det är alltid roligt att gå spår som man inte vet hur det går. Det gör också att man helt enkelt måste lita på sin hund eftersom man inte har något annat att gå på.

Det var lite svalare vindar idag än förra helgen och det var skönt, framför allt för hundarna. Jag var väldigt nöjd med Ester och hur hon spårade idag, bra tempo men ändå lugnt och metodiskt. I en vinkel gjorde hon en volt men jobbade på och hittade tillbaka till spåret på ett mycket bra sätt.

Strax före slutet så var det någon som sköt av ett skott på håll men det störde inte alls Ester. Strax därefter vinklade hon in på sista raksträckan och då såg man tydligt att hon fick vittring på klöven. Hon lyfte huvudet, vädrade i luften och drog iväg i ett högre tempo tills hon nådde fram till slutet.

Nästa lördag är sista kurstillfället och det känns lite tråkigt för det har varit en så bra och rolig kurs. Vi kommer dock att göra anlagsprovet tillsammans med de andra i kursen den 18 maj.

Nu ligger vår lilla svarta tjej och sover på det svala köksgolvet. Jag tror även hon väntar på att middagen ska serveras.

Denna veckan

Snart har ytterligare en arbetsvecka avverkats och trots att det varit tufft på jobbet så har den löpt av ganska smärtfritt. Det jobbigaste är att jag åkt på en dunderförkylning som inte riktigt vill ge med sig.

I övrigt har det varit en ganska skön vecka med fint väder och några härliga turer i skogen. Imorgon jobbar jag kväll och det ska bli riktigt skönt med sovmorgon. Resten av helgen är jag ledig och därefter är det bara en dag kvar innan deklarationerna ska var inlämnade. Förhoppningvis gör det att vi får lite mindre att göra på jobbet.

På lördag ska jag och Ester på viltspårskurs och det ser vi fram emot. Det är så himla kul att spåra och förhoppningsvis kommer vi att göra ett anlagsprov i mitten på maj. Den stora frågan är inte om Ester kommer klara det utan om jag kommer klara det. Har nu 2 månader kvar på min graviditet och det börjar bli lite tungt och flåsigt.

Resten av helgen ska vi vara hemma och greja har vi tänkt. På Valborg blir det förhoppningsvis grillpremiär och vädret verkar ju väldigt lovande för det :)

Viltspårskurs i Viskafors

Bilder från fredagens viltspårskurs i Viskafors

Påsläppet. Ester har full koll på vad som ska göras.

300 meter senare ligger klöven som är den allra bästa belöningen.

Påsken 2011

Nu börjar påskhelgen gå mot sitt slut och för mig tar den slut lite tidigare eftersom jag ska vara på jobbet kl 15 idag. Det känns helt okej och det beror nog på att vi har haft en riktig toppenhelg.

Den började i torsdags men en lugn kväll här hemma i Landvetter. På långfredagsmorgonen åkte jag och Ester till Viskafors på viltspårskurs. Det blev en riktigt varm dag men trots det kändes Ester lite piggare än förra gången.

Hon fick gå ett spår på ca 300 meter och trots att spårläggaren hade fått skrämma upp en älg som låg i vägen så fixade hon spåret bra. Hon hade lite mer tempo än sist men hon är ändå väldigt lugn och noggrann när hon spårar. Klöven på slutet nöp hon direkt och ville helst ta med den i bilen efteråt.

Efter kursen åkte vi ner till Frillesås och åt en god Långfredagsmiddag tillsammans med hela Claes familj. Ester var ganska trött men tyckte ändå det var kul med alla människor och att få träffa lilla Pärlan igen.

På påskaftonens förmiddag tog jag, Claes och vovvarna en promenad ner till havet. Det var sommarvarmt och hundarna ville självklart i havet och bada. Det blev mest bad av tassar och ben men jag tror att det svalkade gott i alla fall. Det var faktiskt så varmt att ett bad för mig själv inte låg jättelångt borta.

Påskaftonsmiddag åt vi i Stråvalla hemma hos mamma och pappa, tillsammans med min syster och hennes familj. Senare på kvällen när vi var tillbaka hos Lidéns så blev det lite påskfest i deras uterum. Några grannar och kompisar dök upp och det var väldigt trevligt. Jag som dock är lite tröttare än vanligt drog mig tillbaka lite tidigare och somnade gott i källaren med dov musik, prat och skratt i bakgunden.

Påskdagen blev en slappdag i solen. Jag var ganska pigg men de övriga var lite slitna från gårdagens kalas. Inget mig emot att slappa med några korta promenader och en bok i skuggan. Hundarna var också ganska trötta efter påskaftonen, de fick mest var i trädgården och mumsa med var sitt ben.

Vi åkte hem från Frillesås igår kväll och det var skönt att vakna hemma idag. Solen skiner lika fint idag också och en lite längre tur i skogen kommer det att bli. I eftermiddag åker Claes till stan för att se på fotboll och jag åker till jobbet. När jag väl är hemma igen så är i stort sett Påsken 2011 förbi.

Glad Påsk

Nu har jag bara några timmar kvar att jobba innan det är dags att fira påsk. Jag är ledig fram till annandagen kl 15 och det känns väldigt skönt. Imorgon ska jag och Ester på viltspårskurs, därefter åker vi ner till Frillesås och ska bo där i några dagar. Vi hoppas på fint väder så man kan vara ute i solen och njuta.

Glad Påsk

önskar

Simba och Ester

Påskfina

Efter att vovvarna har stått på trimbordet och blivit lite påskfina så ligger de nu på var sin sida om matbordet och tuggar på ett välförtjänt ben. Alldeles strax är det dags för dagens lunchpromenad i skogen. Igår hade jag alldeles för mycket kläder på mig när jag var ute, så idag får det bli lite mer lättklätt.

Debut i viltspåret

Idag har Ester gjort debut i viltspåret och det känns helt fantastiskt med tanke på vad hon har genomgått. Vi har varit på springerklubbens viltspårskurs i Viskafors och det kändes härligt att komma igång med lite arbete igen. Jag tror även Ester tyckte det, hon visste direkt vad som var på gång när hon fick komma ut ur bilen.

Vi har testat på viltspår en gång tidigare och då var Ester bara 6 månader. Då var hon lite feg och tyckte att både blodet och rådjursklöven var läskiga. Klöven har vi tränat lite med här hemma innan hon blev sjuk, men blodet hann jag aldrig presentera för henne. Nu när hon är en mogen och orädd 2-åring (...not) så brydde hon sig inte om lite blod inte, snarare var det ganska intressant.

Hon spårade som vanligt lugnt och metodisk och att det låg en klöv på slutet var ju inte helt fel. Den bar hon stolt tillbaka till bilen och hade sedan väldigt svårt att skiljas ifrån den. Hon kämpade på bra för att få behålla den och när hon väl ville så hade hon allt ett bra grepp med käken trots att den fortfarande saknar en del styrka.

Nu sover hon gott i sin korg och jag känner mig riktigt glad för första gången på länge. Jag hoppas att vi kommit över sjukdomen helt nu och att allt på sikt återgår till det normala igen.

Redigerat inlägg

Senaste inlägget har jag tagit bort då jag lade upp fel bilder. Nu är det fixat och så här ska det se ut:

Fredagen den 1 april

Söndagen den 10 april

Flexikoppel - bra eller dåligt?

Det där med flexikoppel är egentligen inte min grej men jag kan hålla med om att det kan vara bra i vissa speciella lägen. För ca en månad sedan inhandlade jag i alla fall ett sådant koppel med tanke på Simba. Eftersom hon hör så dåligt så kan hon inte alltid gå lös och då tänkte jag att ett flexikoppel kunde vara bra.

Det har fungerat jättebra och hon har inga problem med att gå kopplad även om Ester är lös. När vi går i skogen där det inte är så mycket folk eller fordon i närheten går hon fortfarande lös som vanligt.

De senaste 2 veckorna har vi haft ombytta roller här hemma vilket inneburit att Simba gått lös och Ester i flexikoppel. Jag har inte velat att Ester gått lös när hon varit dålig men såhär har hon ändå fått lite mer frihet.

Jag tror jag blivit lite mer omvänd när det gäller flexikoppel men jag är fortfarande av den bestämdaste åsikten att hunden ska kunna gå fint i vanligt koppel utan att dra och kunna gå lös innan man ger sig på detta.

I övrigt blir Ester bara bättre och bättre även om det inte går med en rekordfart. Fram till för några dagar sedan tyckte hon att munkorgen var ok men nu är den ingen höjdare. Hon har den mindre och mindre men jag tycker fortfarande att det är en trygghet att ha den på när vi är ute i skogen. Hon har till och med börjat få gå lite lös i skogen och då glömmer hon av den hemska saken som sitter runt nosen.

Det går inte fort...men det går framåt.

Nu har det gått 3 dagar sedan återbesöket och den nya behandlingen med kortison och "sjukgymnastik". Jag tycker att Ester har tagit ytterligare ett steg i rätt riktning och det känns väldigt bra. Man kan se att hon vill och försöker använda sin käke mer och mer.

Förutom våra promenader som numera är uppe i 40-45 minuter så försöker vi vara lite på tomten varje dag så hon kan gå runt och snuffsa lite som hon vill. Dessutom kör vi "sjukgymnastik" som består av att hon får plocka i eller plocka ut sina leksaker ur leksakskorgen, hålla sin apportbock på kommando och tugga på ben 1 ca timme om dagen.

Tugga på ben går sådär, hon försöker att använda sin mun men har ännu ingen styrka. Även när hon äter sin mat, vilket hon gör helt själv med upphöjd skål, ser man att hon använder sin underkäke på ett helt annat sätt än för en vecka sedan. Även om det inte går så fort, så går det i alla fall framåt.

Jag vill även passa på att lägga in en liten uppdatering då det gäller barnfronten. Igår var vi på Östra och hälsade på det senaste tillskottet i familjen Lidén. Claes syster Karin och hennes Henrik fick tillökning i lördags och det blev en fin liten pojke som fått namnet Loke.

Själv har jag nyss påbörjat vecka 28 och det känns som tiden bara springer iväg. För närvarande ligger jag på plus 10 kg och börjar mer och mer se ut som jag tillhör familjen Mumintroll.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig...

För den som undrar varför det varit så tyst på bloggen den senaste tiden så ska jag berätta det här och nu.

Samma kväll som vi varit hos veterinären och konstaterat halsinfektion hos Ester så upptäckte vi att hon inte riktigt stängde sin mun. Hon hade även svårt för att äta och dricka vilket kändes lite oroande. Morgonen efter var det ändå värre och det var bara att bege sig till veterinären igen och då med en rejäl klump i magen.

Ester har med största sannolikhet åkt på någonting så konstig som en förlamning i underkäken, vilket gör att hon inte kan stänga munnen och inte heller äta eller dricka själv. När jag insåg vidden i detta blev jag helt förkrossad och allt kändes plötsligt hopplöst.

Förlamningen inträffar vanligtvis som ett resultat av en inflammation i eller runt omkring trigeminalnerven, viken styr musklerna i ansiktet. Det är så ovanligt att veterinären knappt kände till det och det finns inte så mycket information på nätet heller. Oftast självläker detta men det kan ta mellan 2-4 veckor.

Ester har nu i 9 dagar behandlats med anti-inflamatiorisk, haft munskydd i form av en munkorg i tyg, matas med sked och fått vatten via flaska. De senaste 2 dagarna har vi äntligen sett några små små framsteg. Hon kan behjälpligt äta själv, hon har mer kontroll över sin mun och tunga vilket gör att hon inte dregglar längre och hon har till och med kunnat bära ett mjukisdjur lite försiktigt.

Idag har vi varit på återbesök och behandlingen ska fortsätta, nu med kortison. I övrigt ska vi fortsätta att ha munskyddet på när vi är hemma och ute på promenaderna . Vi ska gärna träna käken genom att försöka få henne att tugga och bära saker.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men efter att ha kommit över den värst chocken och bedrövelsen ser vi nu framåt och ska göra allt för att Ester ska bli helt bra igen. Hon är pigg, glad och mår bra i övrigt men hon tycker livet är lite trist. Lugna koppel-promenader är inte hennes grej så när hon får tillfälle att vara ute på tomten så drar hon gärna ett par varv i hundra knyck.

En utav de sysselsättningar hon har just nu är att sitta på sängen och voffa lite lätt på sånt som händer på gatan. Det är inte helt lätt att få fram så mycket ljud med munkorg men hon lyckas ganska bra ändå.

Nu hoppar vi verkligen på att utvecklingen fortsätter framåt och att jag om några veckor kan skriva här att hon är helt återställd igen.