En sorglig morgon

Idag när jag var ute och gick med hundarna så mötte vi en man med en äldre springertik. När vi kom lite närmre såg jag att hunden var gammal och skruttig. Som man ofta gör när man möter hundägare med samma ras så stannade vi till och mannen sa direkt ”De är inte så gamla eller?”. När jag berättade att Simba var 11 år blev han förvånad och tyckte hon såg mycket yngre ut.

Han berättade att hans tik var 12 år och att hon var dålig. Hon hade bla blivit helt blind nyligen och sedan berättade han att han skulle åka och avliva henne idag. Det knöt sig i magen på mig och vad kunde jag göra mer än beklaga detta.

Efter att vi pratat en stund så skiljdes vi åt och då brast det för mig. Jag blev så himla ledsen när jag tänkte på den lilla hunden som skulle vidare till nästa liv och dess ägare som ska behöva gå igenom det värsta man som hundägare kan tänka sig.

Minnena från den 28 jan 2009, dagen vi tog bort Thelma, kom också över mig så där gick jag i skogen alldeles ensam med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Tiden går så fort så det är viktigt att ta vara på den tid man har och utnyttja varje stund att umgås med sin hund.

Nu ska jag till jobbet men när jag kommer hem ska jag krama och pussa mina hundar hela kvällen.

Puss på dig lilla gumman, jag saknar dig så mycket att det gör ont.