Sammanfattning av året 2010

2010 har varit ett roligt och händelserikt år för min del och jag skulle nog vilja säga att det har varit ett utav de bästa åren i mitt liv.

Det började med en stor händelse och det var att vi köpte vårt hus i Landvetter. Efter att ha letat och varit på en massa visningar under ett års tid så hittade vi äntligen detta hus som till slut blev vårt. Så här ett år senare så känns det som att vi båda tycker att det inte kunde blivit så mycket bättre än så här.

Vi fick en riktigt kall vinter vilket vi inte haft på flera år. Trots att jag njöt av kylan så började jag tröttna på snön fram i mars. Hundträningen hade legat på is och jag var väldigt sugen på att komma igång på riktigt igen.

Under våren gick jag och Ester en tävlingslydnadskurs på Kallebäck för Titti och Katarina. Det var en bra kurs med många duktiga och ambitiösa hundar och hundägare. Ester var helt klart yngst och hade inga tävlingsresultat bakom sig men vi hängde med bra ändå.

I slutet på våren började vi även träna för Eva mer kontinuerligt och det gav oss väldigt mycket. Vi hade självklart en massa att jobba med men det gick snabbt framåt och Ester utvecklades mycket denna vår och sommar.

Den 7 juli gjorde vi vår tävlingsdebut i lydnadsklass 1 på Färgelanda Brukshundklubb. Jag som inte tävlat med hund på närmare 10 år var väldigt nervös. Ester var inte helt klar med alla moment vilket gjorde att jag redan innan bestämt mig för att hjälpa henne lite på traven. Trots en del dubbelkomandon så fick vi ihop 171 p och kom tvåa i klassen. Den kvällen körde jag de 15 milen hem som på små moln med min älskade lilla hund sovandes bak i bilen.

Den andra starten gick av stapeln 10 dagar senare på Falkenbergs Brukshundklubb. Trots Esters lilla "miss" i apporteringen skrapade vi ihop hela 180,5 p och det gav oss en tredjeplats i tävlingen. Ester var så söt när hon tog apportbocken, reste sig upp och gick iväg för att avlämna den till tävlingsledaren. Hon ville bara lämna tillbaka det vi nyss hade fått låna :)

Den 8 augusti åkte vi till Vänersborgs Brukshundklubb och gjorde vår tredje start i lydnadsklass 1. Ester var inte riktigt på hugget denna dag men hon tog ändå sitt LP1 med 173,5 p och en tredje plats. Efter detta så strök vi oss från resterade lydnadstävlingar och började fokusera på appellen.

I slutet på augusti var vi iväg på SSRK:s utställning i Gustavsberg och då tillsammans med 4 utav syskonen från dröm-kullen. Det var en rolig dag och det gick jättebra för "våra hundar", både enskilt och i uppfödarklassen. Ester fick ett 1:a pris med HP och kom på 4:e plats i konkurrensklassen. Jag var mycket nöjd och stolt över henne.

I augusti togs även Eva-träningen upp igen efter ett sommaruppehåll. Eftersom vi fokuserade på appellen varvade vi lydnadsträningen med spårträning och budföring.

I början av oktober genomförde Ester sitt MH. Eftersom hon inte är den tuffaste hunden man kan tänka sig så reagerade hon ganska starkt på vissa moment men klarade sig bra ändå. Det var väldigt skönt att vi fick det gjort, då starten i appellklassen kräver MH.

En dimmig morgon i mitten på oktober var det i alla fall dags för start i appellen. Jag var ganska lugn inför spåret eftersom hon är säker där men det var själklart lite pirrigt ändå. Hon gick finfint i spåret och hade alla tre apportera men sig in.

Budföring, platsliggning och lydnad utfördes därefter på Kallebäck och trots två nollor så blev det en uppflyttning och dessutom en andra plats i klassen. Jag var så otroligt glad och stolt över min lilla tjej denna dag.

Resten av hösten och vintern har vi till största del vilat från träning. Krypet har vi tränat in hemma i köket och framförgåendet har lossnat vilket gör att jag hoppas komma till start i lägreklass spår i vår. Självklart har vi även siktet inställt på lydnadsklass 2 under kommande år.

Förutom all träning och tävling så har vi haft många långa härliga promenader tillsammans och där emellan en massa mys och kel. Ester är verkligen min lilla ögonsten och hon är en helt fantastisk hund. Otroligt sällskaplig och vill alltid vara nära. Hon är lätt att ha att göra med och väldigt lyhörd. Bättre hund är svårt att finna helt enkelt :)

Jag har hittills inte nämnt Simba i denna sammanfattning. Hon har självklart också en stor plats i mitt hjärta och hon hänger ännu så länge glatt med oss andra på det mesta. I mars fyller hon 12 år och det känns fortfarande som hon är pigg och glad trots att hennes hörsel har gett vika.

Nu ser vi fram emot 2011 och hoppas att det ska bli lika spännande och händelserikt som 2010. Förutom allt på hundsidan så kommer det att hända en hel del även på den privata sidan. Kanske det största som kan hända faktiskt, och det är att jag och Claes ska bli föräldrar. Om allt går som planerat så kommer vår nya 2-benta familjemedlem att se dagens ljus i början av juli.

Vi vill härmed önska er alla ett riktigt gott slut och ett gott 2011.