Sammanfattning av året 2011

Detta år kommer sammanfattningen en dag innan året är slut och det beror på att vi ska gå ifrån vår tradition sedan många år, att fira nyår hemma. Varken jag eller Claes kände för att ha någon fest hemma i år så vi bjöd ner oss till Frillesås. Claes föräldrar ska fira som brukligt med några goda vänner men vi var också välkomna att deltaga. Jag tror det blir bra för alla med tanke på omständigheter som att Claes jobbar nyårsafton, Vilmer har ingen aning om vad nyårsfest innebär och Ester som inte är helt förtjust i fyrverkerier och smällare kan ligga tryggt i källaren där vi brukar sova.

2011 blev ett väldigt händelserikt år med både bedrövelse och lycka. Året började med den kallaste och längsta vintern på väldigt länge och t o m jag som älskar snön tröttnade på den till slut. Jag försökte ligga i med Esters träning men underlaget satte stopp för mycket.

På Springer Västras årsmöte i februari tilldelades Ester utmärkelsen "Årets bästa brukshund". Nu kanske inte konkurrensen var så stor men det är uppenbart inte så många i klubben som ens träna bruks med sina springrar. Det var i alla fall kul och extra roligt var det att Ester som första hund från kennel Pussentorpet blivit uppflyttad till Lägre klass spår.

I början av mars fyllde Simba 12 år och 2 veckor senare så blev Ester 2 år. Snön började ge med sig och planer för vårens träning snurrade i mitt huvud. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Den 23 mars blev Ester sjuk och det var början av en lång tid med oro och förtvivlan.

Det började med en halsinfektion som också satte sig på muskulatur och nerver i ansiktet. När vi var tillbaka hos veterinären dagen efter och kunde konstatera att Ester råkat ut för en förlamning i bland annat underkäken trodde jag det värsta. Jag blev helt förkrossad och glädjen över vår kommande bebis förtogs av den hemska tanken "tänk om förlamningen blir bestående" och "tänk om hon inte blir frisk". Att inte kunna äta och dricka själv och att behöva gå med munkorg är inte ett liv för en hund.

Ester sattes på en hög dos kortison och sedan var det bara att vänta och se vad som hände. Jag tror aldrig jag varit så ledsen och förtvivlad i hela mitt liv men som tur var vände det. Efter ca en vecka så började vi se en tendens till att förlamningen började ge med sig och det kändes helt fantastiskt. Dock blev det ett bakslag när jag insåg att all hennes muskulatur i ansiktet hade förtvinat och hon var väldigt kantig och knotig på huvudet och runt käkarna.

Ester gick på kortison totalt 5 månader och under denna tiden blev hon långsamt bättre och bättre. Idag har hon varit kortisonfri i 4 månader och jag skulle vilja säga att hon är återställd till 99%. Jag har ännu inte vågat slappna av helt och tro att vi helt kan lämna detta bakom oss men för varje månad som går så lättar en liten sten. Hon mår idag toppen och har nästan gått ner allt det hon gick upp i vikt under kortisonbehandligen.

Trots Esters sjukdom så ville jag försöka vara med på den viltspårskurs som vi planerat under april och maj. Det gick bättre än förväntat och trots att Ester under denna period var lite trött och tung i kroppen så levde hon upp och fixade kursgångerna galant. Den 18 maj gick hon Anlagsprovet och blev godkänd. Jag var denna dag otroligt lycklig och stolt över min lilla älskade hund som fixat detta trots allt vad hon genomgått.

Efter anlagsprovet blev det träningsvila och fokusering på att vi faktiskt skulle bli en till i familjen inom kort. Det gick snabbare än beräknat för den 10 juni bestämde sig vår älskade son att nu skulle han ut. Drygt 3 veckor för tidigt, lite liten, lite trött och lite gul kom han till världen och pga av detta blev vi kvar på BB i en hel vecka. Vovvarna bodde hos mamma och pappa på landet och som vanligt blev de väl omhändertagna där.

Sommaren flöt på och det blev en ganska stor omställning både för oss och hundarna. Alla fyra har tagit det väldigt bra och Ester som jag var mest orolig för är super med Vilmer. Hoppas det håller i sig även nu när han blir lite större och mer rörlig.

I augusti hade vi en liten syskonträff här hemma i Landvetter. Kjerstin och Ellie, Lotta och Ella, Liz, Wilma och Elsa var här på besök. Dessvärre kunde inte Marie och Oliver komma. Vi promenerade i dryga timmen i Landehof och fikade sedan tillsammans på vår altan. Det var väldigt trevligt och det är verkligen superkul att vi är ett gäng med hundar från drömkullen som håller ihop och träffas kontinuerligt.

I september började vi träna viltspår tillsammans med Anders och Oliver och i slutet av oktober åkte vi gemensamt till Sibbarp och gick Öppenklass. Trots att vi inte tränat med skott så blev Ester godkänd och till våren är tanken att vi ska försöka komma till start igen. Jag hoppas även att träningen med Anders kommer att fortsätta för det är så trevligt att göra detta tillsammans med någon annan.

I övrigt har hösten lunkat på i ganska lugnt tempo. Lite lydnadsträning har det blivit och förutom Rutan så är alla moment i lydnadsklass 2 hyfsat inlärda. Självklart behövs det finputsning och det ska vi sätta igång med efter nyår då vi ska vara med på en inomhusträning som anordnats av en hundägare från Kallebäck.

Med tanke på hur det blev förra året så delar jag inte med mig av mina tankar om tränings- och tävlingsåret 2012. Tanken är i alla fall att vi ska köra igång lite mer på allvar efter nyår och självklart kommer allt att redovisas här i bloggen.

Simba som även hon blivit ett år äldre har haft lite krämpor under hösten och är nu i slutet på sin andra behandling. Hon är pigg och glad i övrigt men tiden får utvisa hur detta kommer att bli.

Härmed vill Ester, Simba och hela familjen Kristoferson-Lidén önska alla nära och kära ett gott slut och ett riktigt gott 2012.

En lång jul

Nu har vi kommit hem igen efter att ha firat jul i en hel vecka. Det var väldigt skönt att för en gångs skull vara ledig även kring jul och kunnat njuta lite innan istället för att jobba ända fram till julafton.

Jag, Vilmer och vovvarna var hos mamma och pappa från tisdag förmiddag och Claes kom ner dagen innan julafton. Under de dagarna blev det en hel del julfix och flera långa promenader. Vädret var verkligen varierande men det blev ändå ett par jättefina dagar. Det var dock inget julväder, snarare påskväder.

Hundarna, och framför allt Ester har sprungit av sig rejält på stranden vid några tillfällen. Hon blir alldeles till sig när vi kommer dit även om hon inte är intresserad av något vinterbad. En dag passade vi även på att träna lite. Mamma och pappa har en väldigt bra träningsplätt på sin tomt och där körde vi lite lätt lydnadsträning.

På julaftonseftermiddagen åkte vi de 3 km hem till Claes föräldrar och fortsatte julfirandet. Där stannade vi sedan till igår kväll. Det blev en lugn och skön helg med de närmaste familjerna, precis så jag vill att det ska vara.

Igår gick jag och Ester en promenad med min kompis Louise och hennes lilla cavalierhanne Mio på ca 8 mån. De lekte en stund i Lollos trädgård innan vi sedan vände hemmåt igen. Idag är det två trötta hundar som tar sig en sovmorgon här hemma. Kanske att det blir en vilodag efter en hektisk helg på bortaplan.

Ester får fnatt på Stråvalla strand

God Jul

önskar

Ester och Simba med familj

Lite snö

Nu har Simbas behandling pågått i 10 dagar och läkningen av hennes sår går verkligen framåt. Några har i stort sett läkt helt och några är det lite kvar på. Hon känns även lite piggare igen och det är kanske inte så konstigt. Jag hade inte heller mått så bra om jag såg ut som hon gjorde.

Vi ska fortsätta med antibiotikan 10 dagar till för att sedan gå på återbesök. Nu när såren är torra och fina behöver vi inte tvätta utan bara ha koll på att läkningen fortsätter som den ska. Just nu vilar den gamla damen frukost...i vår säng. Hon har tagit sig lite friheter på äldre dagar, men det är hon värd.

I natt har det kommit ett litet tunt lager snö så det blir till att gå ut om en stund. Claes jobbar så det får bli att ta med Vilmer. Jag brukar annars passa på att gå utan honom på helgerna för att kunna ge sig in i den djupare delen av skogen.

På tisdag åker vi till Stråvalla och börjar fira jul. Hoppas detta, lite mer vintriga väder, håller i sig så vi kan gå många långa sköna promenader vid havet den kommande veckan.

Åskoväder

Veckan som har gått har varit ganska lugn och det har inte hänt något speciellt. Julklapparna har blivit inhandlade och hundarna har trimmats. I övrigt har vi varit ute på flera långpromenader och har faktiskt lyckats slippa de värsta regnskurarna.

Natten till onsdagen hände något väldigt läskigt här hemma. Claes och jag vaknade mitt i natten av att det åskade och haglade ute. Plötsligt kommer det en blixt som lyser upp hela huset och samtidigt hör vi världens smäll från hallen som ligger precis utanför sovrummet.

Vi ser även ett grönt sken som snabbt kommer från telefonjacket. Troligtvis slog åskan ner i någon telefonstolpe i närheten och att det sedan blev ett överslag som kom ut i vårt telefonjack. Ester blev jätterädd men släppte det ganska snabbt som tur var, Simba som inte hör så bra märkte inget och Vilmer vaknade inte heller av smällen.

Det hela resulterade i alla fall i att vår digitalbox (som går via telefonjacket) gick sönder, vår fasta telefon fungerar inte och modemet/routern är lite svajigt. Talade med en käck kille på Telia som skulle fixa allt för oss med ny digitalbox och nytt modem.

Nu hoppas vi bara att inte det inträffade ger några men på Ester som redan innan var skottberörd. Skulle vara väldigt jobbigt och tråkigt om hon blivit rädd för åskan nu också.

Frillesås

I helgen har vi varit i Frillesås och har haft det väldigt lugnt och skönt. Det var stormigt och regnigt i fredags så nedresan var lite tuff men vi blev mottagna med öppen brasa, tända ljus, gott vin och middag som stod på bordet.

På lördagen blåste det fortfarande så det blev en lugn morgon med mys framför brasan. Claes och pappa Lasse åkte till Varberg och mamma Kerstin åkte till Göteborg. Jag valde att stanna kvar i huset med hundarna och Vilmer. Vi gav oss ut på en långpromenad och trots att det blåste var det riktigt skönt. Ester hade en massa energi och sprang av sig ordentligt.

Igår gick jag, Claes, Vilmer och vovvarna ut på en promenad tillsammans. Vi gick ner till havet och tittade på vad de senaste oväderna har orsakat. Det låg ett par båtar där de inte borde, det var täng långt upp på land och på ett ställe hade grusvägen försvunnit ut i havet. Även idag var det mycket spring i benen på lilla Ester.

Idag har jag tänkt att slutföra mina julklappsinköp och i veckan blir det lite annat julfix. På fredag ska vi ha glöggkväll för lite vänner här hemma och i början på nästa vecka åker jag, Vilmer och hundarna ner till Stråvalla och börjar fira jul på riktigt.

Veterinären igen

Och så var det dags att åka till veterinären med Simba igen. Hennes mun och läppar som blev så fina efter behandlingen och medicineringen i september har nu blivit sämre igen. Då hade hon även en del utslag i ansiktet vilket hon även har fått denna gången. Dessutom har hon fått 2 jätteutslag på frambenen som bara plötsligt blommat upp och blivit infekterade och geggiga.

De rakade henne på benen och på några ställen i ansiktet, tvättade rent ordenligt, behandlade med kortison och skrev ut antibiotika. Dessutom ska vi testa att ge henne essensiella fettsyror ett tag och se om vi kan bygga upp hennes immunförsvar som verkar vara nedsatt.

Risken är överhängande att det är någonting i hennes kropp som inte är som det ska och då blir det kanske svårt att få ordning på detta. Dock så visar de blodprov som tagits inte något speciellt förutom hennes höga trombocytvärden, vilket hon haft i minst 3 år.

Vi ska göra allt vi kan för att behandla henne men det får självklart inte bli ett för stort lidande för henne. Simba är snart 13 år men ändå så pigg och glad. Hon hänger ju med oss 2 timmar i skogen och det skulle vara tråkigt att behöva ta bort henne, men samtidigt får hon ju inte ha ont.

Nu hoppas vi på det bästa och i mellandagarna ska hon tillbaka på återbesök. Just nu är hon inte helt nöjd eftersom hon får ha krage på sig men förhoppningsvis är det bara i några dagar. Hon brukar låta sår vara men jag vill inte chansa på att hon slickar nu när de är helt öppna och ganska variga och blodiga :(

Min älskade lilla Simba som vilar ut efter en förmiddag hos veterinären <3

Äntligen lite vinter

Helgen som var bjöd inte på något vidare väder precis. Förutom en liten sväng i skogen igår så blev det mest inomhusaktiviteter för vår del. Ganska lugna sådana dessutom så Ester fick sig ett riktigt glädjefnatt i morse när jag släppte ut henne på tomten. Att det hade kommit lite snö var väl också en bidragande orsak förstås.

Jag började dagen med att ringa "vår" däckfirma för att försöka få på vinterdäcken så fort som möjligt. De kunde fixa det på direkten så det vara bara att hoppa in i bilen och rulla lite försiktigt ned för alla backarna. Det gällde att åka långsamt långsamt för om jag skulle behövt bromsa så hade det nog inte gått. Det var verkligen en enda lång isbana ner till centrum.

Nu har vi precis kommit in från en dryg timmes promenad i skogen. Hundarna var pigga och glada, de trivs bra i det lite kallare vädret. Även på denna runda fick Ester lite fnatt och det är skönt att hon har lämnat skendräktigheten bakom sig.

En annan liten prick som verkar gilla vintervädret är Vilmer. Framför allt nu när han kan börja sitta lite lätt i vagnen och se sig omkring.

Promenad på Chalmers golfbana

Dagen började med ösregn och hagel men övergick till att bli en solig och lite svalare dag. Fick då passa på att ge oss ut och njuta lite, man vet ju aldrig när det blir regn och rusk igen.

Det blev en promenad runt Chalmers golfbana tillsammans med Sanna, sonen Lukas och den franska bulldogen Malte. Två stackars golfare var allt som befann sig på golfbanan så det gick bra att släppa hundarna lösa.

Trots Esters tråkiga och gnälliga beteende hemma så är hon väldigt pigg och glad ute. Vid första träffen med Malte var hon inte så positiv men nu tycker hon att han är en ganska rolig lite prick. Han är inte så intresserad av henne och det är väl därför hon tycker han är kul. Han är liten, men springer mycket och fort. Ester hängde på bra idag och fick sig en del motion.

De två golfare som befann sig på golfbanan hade en sheltie med sig och när vi passerade dem tyckte Ester att den var väldigt intressant. Hon var då kopplad men hon kunde inte riktigt släppa den så lite senare gjorde hon nåt hon inte gjort på väldigt länge. Hon drog! Över halva golfbanan och fram till golfarna och deras hund. De var som tur var käcka och eftersom Ester bara var framme och vände lite snabbt vinkalde de bara och allt verkade ok.

Busig är lilla Ester allt men samtidigt är det kul att se henne så sprallig och glad med tanke på vad hon genomgått det här året.

Efter denna promenad har hon slappnat av och somnat i korgen. Skönt att hon är lite trött och inte bara går och tänker på sina "valpar".