Annorlunda spårdag

I söndags var det dags för spårträning tillsammans med Sandra och Meja igen. Vi höll till i Torslanda denna gången och Sandra hade varit gullig att åka dit och lägga Smillas spår dagen innan. Till Ester lade jag ett lite kortare personnspår med 4 apporter som hon skulle få gå sist.

Det blev en väldigt annorlunda spårdag som började med att Smilla misslyckades med sitt spår. Hon började fint men skogen där vi var innehöll väldigt mycket stigar men en massa passerande människor, hundar mm så hon tappade bort sig i samband med att vi skulle korsa en ganska väldbesökt stig. Vi snurrade runt ett bra tag men fick bryta och hittade till slut tillbaka. Då visade Sandra mig var jag kunde släppa på henne så hon fick gå de sista 100 metrarna och hitta klöven.

Därefter bestämde vi att Ester skulle få göra ett försök på samma spår så vi kunde plocka i de missade snittslarna. Att hon skulle gå på mitt och Smillas spår var ju en risk och så blev det. Hon gick också fint första biten men sedan blev det lurig för henne med. Hon jobbade på bra och letade febrilt efter spåret men vi gick hit och dit så till slut tappade jag riktningen. Beslutade mig då att gå tillbaka men eftersom jag var lite förvirrad gick vi åt fel håll.

Vi hittade till slut ut ur skogen men var då i andra änden och valde då att gå runt hela skogen. Jag och Ester fick en rejäl promenad den dagen. Hade lite koll via Google Maps men eftersom mitt batteri började ta slut blev jag lite stressad.

När vi väl var tillbaka igen var vi varma och törstiga och som tur var hade Sandra med sig fika. När hon sedan gick sitt spår med Meja funderade jag över dagen och kände mig lite besviken över att det inte gick så bra för Smilla. Känns som det gått sämre de senaste gångerna och framför allt är hon väldigt ojämn. Svårt att läsa av henne då det ser ut som hon spårar hela tiden men hon kan lika gärna gått över och spårar på något helt annat.

Bestämde mig då för att vara  lite galen och låta henne gå personspåret med apportpinnarna. Sagt och gjort, utan krav gick vi på och oj vad hon spårade. Näsan i backen och hon gick spåret jättefint. Dessutom apporterade hon 3 utav 4 pinnar vilket hon aldrig gjort innan. Hon har inte ens brytt sig om pinnarna utan bara passerat utan minsta antydan till att bry sig om dem.

En annorlunda spårdag med både besvikelser och överraskningar. Har lite tankar på hur jag ska jobba vidare men dessvärre känns ett öppenklass spår långt borta just nu :(

Spårkompisarna Smilla och Meja