måndag 4 april 2011

Det går inte fort...men det går framåt.

Nu har det gått 3 dagar sedan återbesöket och den nya behandlingen med kortison och "sjukgymnastik". Jag tycker att Ester har tagit ytterligare ett steg i rätt riktning och det känns väldigt bra. Man kan se att hon vill och försöker använda sin käke mer och mer.

Förutom våra promenader som numera är uppe i 40-45 minuter så försöker vi vara lite på tomten varje dag så hon kan gå runt och snuffsa lite som hon vill. Dessutom kör vi "sjukgymnastik" som består av att hon får plocka i eller plocka ut sina leksaker ur leksakskorgen, hålla sin apportbock på kommando och tugga på ben 1 ca timme om dagen.

Tugga på ben går sådär, hon försöker att använda sin mun men har ännu ingen styrka. Även när hon äter sin mat, vilket hon gör helt själv med upphöjd skål, ser man att hon använder sin underkäke på ett helt annat sätt än för en vecka sedan. Även om det inte går så fort, så går det i alla fall framåt.

Jag vill även passa på att lägga in en liten uppdatering då det gäller barnfronten. Igår var vi på Östra och hälsade på det senaste tillskottet i familjen Lidén. Claes syster Karin och hennes Henrik fick tillökning i lördags och det blev en fin liten pojke som fått namnet Loke.

Själv har jag nyss påbörjat vecka 28 och det känns som tiden bara springer iväg. För närvarande ligger jag på plus 10 kg och börjar mer och mer se ut som jag tillhör familjen Mumintroll.


3 kommentarer:

  1. Vad skönt att det går framåt även om det går sakta. Huvudsaken är att hon blir bra den lilla tjejen. Härlig mage..
    Kram

    SvaraRadera
  2. Roligt att det går framåt, om än långsamt så är det viktigaste att hon blir bra igen. Hmmm...vet ju inte riktigt hur mumintrollen ser ut i din värld, i min värld har du en B R A bit kvar till mumindalen ;))))

    SvaraRadera
  3. Men nej vad tråkigt, först halsmandlar och nu detta!! :-( Håller tummarna för att Ester snart är bra igen!

    SvaraRadera