Man försöker ju självklart att göra det så bra som möjligt för sina fyrfotningar och att man själv tycker man gör det är ju kanske det viktigaste. Men att andra ser det på samma sätt är ju extra roligt.
Jag tycker att alla mina hundar har haft det bra men det finns framför allt en period som jag ständigt hade lite dålig samvete. Det var från början av 2002 och några år framåt. Jag hade då Thelma 6 år (som var min första hund) och Simba 3 år.
Jag separerade vid detta tillfälle med min dåvarande sambo och flyttade ensam till en lägenhet i Johanneberg. Trots att jag hade 10 min cykelväg till jobbet och hade en del hjälp av mamma o pappa så var det svårt att få ihop det när jag var själv och jobbade heltid. Hundarna blev lite mer ensamma än vad jag hade önskat men ibland blir inte precis som man tänkt sig.
Som tur var träffade jag världens bästa några år senare och allt blev plötsligt mycket bättre igen. Att Claes gillar hundar och är uppväxt med hund gjorde ju inte det hela sämre. Han var nog ganska klar med att det var ett paket som gällde, med den tjejen fick man två hundar på köpet :)
Han har dessutom förstått att hundarna är mitt största intresse och en så stor del av mitt liv att det är inget jag överger i första taget. Nu får vi snart hem vår andra "gemensamma" hund och förhoppningsvis kommer det bli toppen tillsammans med vår älskade Ester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar