En långdragen följetång

Problemet med Esters mage har blivit en långdragen följetång som vi ännu inte riktigt ser slutet på. Igår var vi på Blå Stjärnan dit hon remitterats pga av fortsatt utredning för hennes magåkommor. Vi hade tid hos veterinär Sofus Hansen och det kändes tryggt att få komma till en sådan erfaren veterinär som han är. Att han sedan var så go med Ester och la de 5 första minuterna av besöket på att lära känna henne och bygga upp ett förtroende är ju bara helt underbart. Hon är iofs ganska lättillgänglig men så härligt bemötande vi fick.

Vi gick igenom hennes sjukdomshistoria grundligt och eftersom Göteborgs Djurklink hade skickat över journalen så fanns det mycket dokumenterat redan. Det han ville göra var ett nytt ultraljud för att själv se hur det ser ut i hennes mage och buk. Allt såg fint ut även denna gång men det som var lite svårt även denna gång var att se hela magsäcken eftersom den var ganska så gasfylld. Han kunde se överkanten och sidorna runt om men nederdelen, mot ryggraden kunde han inte se pga av gasen. Detta gör att han inte helt kan utesluta tex tumör och i så fall skulle den finnas precis på det område han inte kunde se.

I övrigt kom vi ändå fram till att hon blivit lite bättre sedan medicineringen med andapsin så hans tanke var att vi ska ge detta ytterligare några veckor innan vi gör en gastroskopi med biopsitagning i magsäcken. Han ville även komplettera med losec som är syrahämmande för att hjälpa magen. De preparaten hon får avlastar ju magen men är det en inflammation så ska den ju läka ut av sig själv och det kan ju faktiskt ta lite tid.

Det var med blandade känslor jag åkte därifrån för bara att ordet tumör nämdes gör ju att man får ont i magen. Samtidigt känns det bra att Sofus ändå väljer att satsa på fortsatt medicinering för då ser han ju ändå en möjlighet att detta är en behandlingsbar gastrit som kommer läka ut. Det hade ju varit underbart att slippa sövning och gastroskopi men oron över att inte veta och att man bara skjuter problemet framför sig gnager lite i mig.

Idag, när jag sovit på saken, känner jag mig ändå förhoppningsfull och jag måste ju tro på detta nu. Hon har faktiskt blivit bättre och bättre de senaste veckorna även om det gårlite långsamt framåt. Sofus sa också att jag hela tiden bör se små små förbättringar men någon enstaka kräkning kan fortfarande ske vid tex lite stress, upprymdhet eller dyligt. Jag själv har inte haft problem med magen någon gång men tänker att även människor med magkatarr, magsår eller liknande kan känna större obehag vid sinnesstämningar som oro, stress etc.

Håll nu alla tummar och tassar för att vår lilla Ester snart blir pigg och frisk igen :)

Här kommer lite bilder från tisdagens härliga promenad runt Norra långvattnet

 

Avslutar med ett kärt återseende. Lilla Tuva var på besök i måndags och det var härligt att se mamma och dotter så lyckliga över att ses igen :)