...känns det när domaren som vi skulle gått viltspårsprov för i tisdags ringer dagen innan och meddelar att han fått besvär av sitt diskbråck och inte kan lägga spår till mig. Sånt är livet och han tyckte nog också det var tråkigt men det går ju inte att göra något åt. Vi får helt enkelt skjuta på det ett tag till.
Nu har det skett ett "skifte i bregottfabriken" här hemma igen och det innebär att Claes är på jobbet och jag är föräldrarledig. Det känns bara bra men det tråkiga är att Claes alltid jobbar så himla mycket i december. Bara att räkna med mindre tid till hundaktiviteter men jag ska försöka hinna med lite småsaker ändå. Om inte annat för att hålla den lilla damen på mattan, hon blir så himla galen om hon inte får använda sin hjärna.
Igår tog jag med Stella i barnvagnen en bit in i skogen och körde lite apporteringsträning, vilket vi inte gjort på ett par månader. Det var två väldigt glada och duktiga hundar som fick arbeta en stund. Det blir liksom ett helt annat lugn här hemma när Smilla fått jobba lite, det behöver inte alltid var sa avancerat, men att bara springa runt i skogen tröttar ju inte ut henne något nämnvärt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar