onsdag 10 december 2014

Framskjutet igen

Jaha, då har ännu ett viltspårsprov blivit framskjutet...och denna gång pga vädret. Skulle gått ett prov på fredag men i samrådan med domaren så flyttar vi fram det eftersom det förväntas storm och en del nederbörd på fredag. Det känns bra ändå och förhoppningsvis kan vi ändå få till ett spår innan jul.

10 dagar av december har redan gått och det är inte långt till jul nu. December är som december varit de senaste åren i vår familj. Jag är föräldrarledig och Claes jobbar häcken av sig, Inte roligt för någon eftersom det blir ett ganska tungt lass att dra här hemma men det är bara att gilla läget.

Hundarna aktiveras mest tidig morgon och sen kväll plus att jag försöker få till en hyfsad promenad och/eller träning de dagar Vilmer är på förskolan. Idag är han dock hemma eftersom han fick ganska hög feber igår kväll och är rejält förkyld. Som tur är har jag världens bästa föräldrar som kommer upp en sväng idag och avlöser mig så jag kan rasta hundar och åka till Ica. Vill inte ta ut Vilmer idag med tanke på det busväder vi har.

Måndag och fredag när Vilmer inte är på förskolan sätter jag klockan på 5.20 och går en sväng i skogen mellan halv sex-sex. Lite segt att gå upp men så mycket värt att få en lugn morgon och nöjda hundar. I måndags var det klart och fint på morgonpromenaden och vi fick hjälp av månen att lysa upp i mörka mörka skogen :)


Några kvällar i veckan försöker jag få till ett löppass med Smilla. Eftersom det inte blir i skogen så tar jag bara med Smilla. Ester vill verkligen inte följa med och då får hon faktiskt slippa det. Smilla tycker det är kul att springa på gatorna och hon är verkligen jätteduktig. Mycket bättre att springa med henne än att promenera. Hon drar inte i kopplet, ska inte fram och hälsa på varken hundar eller människor.

Hon är så himla söt för direkt när vi börjar springa så tar hon kopplet i munnen och det släpper hon inte under hela turen. Vet inte om det är att hon plötsligt har en uppgift som gör henne så fantastiskt duktig, dels att vi springer och dels att hon hon "bär" kopplet i munnen (en uppgift hon i och för sig själv har skaffat sig), eller vad det är som gör det men hon är en fröjd att springa med. Så mycket lättare att ta sig ut i mörkret, kylan och regnet när man har en sådan kompis med sig :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar