Äntligen spårning

Äntligen har vi möjlighet att komma ut och spåra igen. Det blev lite kortare liggtid idag men eftersom jag anser att det är svårare så är det inte fel att träna på det ibland också. Det var två väldigt taggade hundar idag och förmodligen berodde det både på att det var längesedan vi spårade och att det var precis innan middag.

Idag var Ester först ut och hon fick ett kortare spår som bara hade legat 30 min. Hon spårade fint och väldigt snabbt. Båda de första apporterna gick hon rakt över utan minsta antydan till att markera eller apportera. Tror hon var så otroligt taggad för hon är verkligen säker på apporteringen i vanliga fall.

Hon spårade fint hela vägen igenom, lugnade sig  och apporterade de två sista pinnarna. Appen fick sig nog ett spel för det ser verkligen konstigt ut. Det ser ut som hon genat hela sista biten på spåret men det gjorde hon verkligen inte.

Esters spår där andra hälften är väldigt missvisande

Smilla var lika taggad hon och då blir början oftast lite flängig och okoncentrerad. Hade gjort en svårighet för henne och det var att spåret gick väldigt nära varann på ett ställe. Det blev verkligen en svårighet för hon fick vittring på tillbakagången och eftersom hon hade svårt att släppa det så valde jag att ta tillbaka henne lite och släppa på igen.

Därefter spårade hon snabbt men mestadels noggrant och koncentrerat. Apporterade i övrigt alla pinnar, både vanliga och naturpinnar, och när hon vid ett tillfälle går lite vid sidan om spåret, går förbi pinnen, vänder tillbaka i en båge och tar pinnen så blir jag alldeles varm i hjärtat.

Syns tydligt vad som var svårighet i Smillas spår idag