torsdag 26 juli 2012

Vilken pärs...

För ca 10 dagar sedan upptäkte jag att Ester hade problem med sin mun och käke...igen. Hon hade svårt att öppna munnen helt och var lite svullenpå höger sida av huvudet. Man misstänkte käkmyosit (precis som sist) och satte in hög dos kortison.

De som vet vad den här sjukdomen innebär vet att det inte är en ljusframtid och förmodligen en livslång behandling. Livet vändes upp och ner för oss igen och det var många tårar och sömnlösa nätter.

När hon inte blev bättre av kortisonet och svullnaden ökade så kände jag att det inte stämde. Avvaktade över helgen och i måndags blev hon superdålig. Hög feber, jättesvullen på hela högersidan av huvudet och ögat, kunde inte öppna munnen och hade väldigt ont.

Det blev akutbesök på Blåstjärnan och Ester lades in. Även de talade om myosit men jag stod på mig att det måste vara något annat så en skiktröntgen gjordes. Man upptäkte då en infektion och en varböld som sträkte sig från munhålan, vidare bakom ögat och upp i muskelaturen på skallen. Bölden har öppnats och tömts och dränering har satts in.

Hon blev kvar på blå stjärnan i 3 dagar för renspolning, dropp och antibiotika plus smärtlindring intravinöst. Idag fick hon komma hem och hon var så mycket piggare. Hon kommer nu gå på antibiotika i 3 veckor och förhoppningsvis kommer hon bli helt återställd.



Man tror att denna infektion legat och grott under lång tid och plötsligt blommat upp. Kanske att den tom med fanns där förra året när hon var så sjuk, trots att det var så väldigt annorlunda då. Nu ska hon bara få vila och ta det lugnt i en vecka och därefter hoppas vi att hon är på banan igen.

När vi satt där på blå stjärnan och väntade på veterinären idag kom den in en djursjukvådare till mig som sa "Jag måste bara få berätta vilken fantastisk hund du har. Hon var varit helt otroligt samarbetsvillig och positiv trots den oerhörda smärta hon har utstått och alla behandlingar hon genomgått" Man kan inte bli annat än stolt och jag blev alldeles tårögd. Jag vet ju att hon är fantastisk men att andra tycker det värmer i hjärtat.

Nu hoppas vi att allt går väl och att vår lilla tjej får vara sjukdomsfri i många år framöver. Hon har liksom fått sin del av kakan ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar