Att jag aldrig lär mig..

Idag hade jag spårträning på hundarnas schema så direkt efter att jag lämnat barnen på dagis åkte jag till Härkeshult och la var sitt spår till dem.

Jag åkte tillbaka någon timme senare för att gå spåren och först ut var Smilla. Till henne hade jag lagt ett skogsspår på ca 500 m med 5 apporter.

I stort sett orastad för dagen gick vi ut. Övertaggad till max så första halvan av spåret var rena katastrofen. Att jag aldrig lär mig...det går inte att spåra med en orastad Smilla utan att det blir kalabalik i spåret.

Halvägs hade hon lugnat sig något och började jobba hyfsat. Inget toppenspår för Smilla idag precis men på lördag tar vi nya tag och då ska hon vara ordenligt förberedd inför uppgiften.

Ester som fick ett något kortare spår men med samma antal apporter gjorde ett utav sina bästa spår någonsin. Avvek knappt en meter, tog alla vinklarna direkt och apporterade pinnarna på löpande band.

Fy f-n vad den hunden är bra i spåret :) Ett gott ben i solen är det minsta hon är värd idag.